Biografier över idrottsstjärnor är en svår litteraturgenre. Det blir lätt lite småtrist att läsa en uppräkning av sportsliga framgångar, om det inte inte finns en spännande berättelse – tänk Zlatan-boken – om människan bakom resultaten.
Nicklas Lidström är en av Sveriges största idrottsstjärnor alla kategorier. Men hans kändisskap har aldrig riktigt nått samma höjder som hans faktiska framgångar, på något sätt har den lågmälde Lidström befunnit sig lite i bakgrunden av mer profilerade hockeyhjältar som Peter Forsberg, Mats Sundin och Börje Salming – de övriga tre svenskar som valts in i NHL-hockeyns Hall of Fame.
Men som Expressen-journalisten Gunnar Nordström framhåller i sin biografi finns ingen svensk hockeyspelare, mer än möjligen Forsberg då, som kan konkurrera med Nicklas Lidströms osannolika meritlista. Han gjorde 20 säsonger i Detroit Red Wings och var inte petad en enda match. Han vann Stanley Cup fyra gånger och utsågs till NHL:s bäste back sju gånger. Med Tre Kronor vann han både VM- och OS-guld, det sistnämnda efter att själv ha stänkt in det avgörande målet.
Legendaren Wayne Gretzky sammanfattar Lidströms storhet så här i boken: ”När du spelade mot Nicklas Lidström insåg att du ingen jobbade hårdare än han på isen, men om du satt på läktaren eller framför tv:n såg han obesvärad ut.”
Just detta att allt på planen verkade så enkelt för Nicklas Lidström, ända ifrån ungdomsåren i Avesta och Västerås till tiden i NHL, går som en röd tråd i kommentarerna.
Boken är en ren hyllning till Nicklas Lidström, med rikhaltigt bildmaterial från hans karriär.
Några intressanta reflektioner kring livet som idrottsstjärna ingår inte. Inte heller sägs något minnesvärt om – den uppenbart sympatiske och genomprofessionelle – människan Nicklas Lidström.
Han förtjänar förstås alla superlativer som uttalas i boken, men som läsning blir det till slut rätt småtrist.
SB
Av Gunnar Nordström