Den blivande prosten Clas Bjerkander levde ett bortskymt liv. Så sades det på 1700-talet om en människa som hade en tillvaro bortom ryktbarheten. Det berättar Kerstin Ekman i sin biografi över bondsonen från Västergötland som via Skara katedralskola kom till Uppsala på Carl von Linnés tid.

Brist på pengar gjorde att han inte kunde stanna i Uppsala mer än några terminer, men han fortsatte hela sitt liv att hylla Linnés devis att trädgårdar var levande bibliotek vars växter måste kategoriseras, ordnas efter familj, släkte och art.

Ett arbete som Bjerkander påbörjade redan som gymnasist och sedan oförtrutet fullföljde, vid sidan av sitt yrke som präst och sina åtaganden som fritidsbonde med fyra hästar, tjugo kor med tjur, två gamla baggar, tjugotre tackor med lamm, sju svin, två gamla gäss med gässlingar och höns.

Enligt bouppteckningen efterlämnade han även en förnämlig boksamling som värderades till femtio daler silvermynt och således var värd lika mycket som fem kor.

Själv framhöll Bjerkander, som 1778 valdes in i Kungliga Vetenskapsakademien, att ”Jag är mer än lycklig, som lefvat i Tessins och Linneaus tid, då var allt lefvande och lustigt”. Och nog förefaller han mer hemma i frihetstidens hyllande av naturvetenskap och gudstro än i den gustavianska tiden med sina ifrågasättande ”upplysningsideal”.

Vi kan följa Bjerkanders liv och årstidernas gång med hjälp av tjugoen dagböcker där han gör iakttagelser och redovisar sitt liv som präst samtidigt som han berättar om markegångstaxor, böndagar, händelser i stiftet och socknen, utdrag ur tidningar och artiklar om biologi.

Kerstin Ekman har tidigare visat att hon är en formidabel författare när det gäller skönlitteratur, deckare och inträngande naturbeskrivningar. Detta är första gången hon publicerar en biografi och resultatet är glimrande. Hon lägger pussel och förmedlar en bild av Clas Bjerkander och hans strävsamma liv samtidigt som hon berättar om Linnés Svartbäckslatin, farsoten i Uppsala som förefaller ha varit malaria, tidens värderingar, skolväsende, skillnaden mellan större städer och landsbygd, rika och fattiga. Dessutom är hon obrottsligt lojal mot huvudpersonen och avhåller sig från påhittade händelser och tilldiktade känslor. Samtidigt som hon konstaterar att Bjerkander, som fick en märkvärdig levnad, förefaller vara det goda svaret på den ångestfyllda frågan: Vad gör vi med våra liv, vi människor?

Och visst är det livsbejakande med en man som för 250 år sedan vandrade omkring på Kinnekulle och förtecknade alla växter han såg, undersökte iskristaller, nyttiga och skadliga småkryp och dessutom såg till att bli publicerad.

När han rekommenderade att honungsskörden skulle ökas genom att bina fick hjälp att döda drönarna (så de inte äter av honungen när de fullföljt sin uppgift att befrukta drottningen) skred han själv till verket och dödade 6120 drönare i juli 1772.

Inte heller hans hustru Elisabeth förefaller ha varit direkt mjäkig utan accepterade att maken la fluglarver i tekoppar och glas med grädde och att huset belamrades med syltburkar där det krälade. Forskningen hade sitt pris, men så uppkallades också en fjäril och en svamp efter Clas Bjerkander, nämligen krisslegnidmalen (Tebenna bjerkandrella) respektive svedticka (Bjerkandera adusta).

Själv hade jag aldrig hört talas om varken denna fjäril eller denna svamp när jag började läsa Kerstin Ekmans biografi, men det spelade ingen som helst roll. När jag väl börjat läsa var jag fast, ända till sista sidan, inte minst när det gäller alla spännande utvikningar och anknytningar till dagens verklighet. I det överraskande slutet visar författaren dessutom att fantasins vingar på intet sätt tar loven av en faktaspäckad skildring. Tvärtom.

Missa inte tillfället att möta bondsonen, prästen och forskaren Clas Bjerkander i Kerstin Ekmans välskrivna biografi!

KB

 

Då var allt levande och lustigt – om Clas Bjerkander

Linnélärjunge, präst och naturforskare i Västergötland

Av Kerstin Ekman

Albert Bonniers förlag

 

 

 

 

 

Mördaren Peter Mangs satte skräck i en hel stad. Han cyklade runt i Malmö och sköt ur bakhåll på människor med utländsk bakgrund. Dödade minst två, skadade ett stort antal.

I sju år attackerade han slumpmässigt utvalda personer med den enda gemensamma nämnaren att de var mörkhåriga.  Men det var först mot slutet av Mangs terror som polis och allmänhet fick klart för sig att en serieskytt härjade på Malmös gator. Länge blandades beskjutningarna ihop med de pågående gängkrigen i Malmö.

Sydsvenskans kriminalreporter Joakim Palmkvist har nu skrivit en bok om den livstidsdömde Peter Mangs som bland annat bygger på långa intervjuer med honom. Under ett av samtalen i fängelset erkände Mangs plötsligt ett av de mord och mordförsök som han dömdes för men som han då nekade till.

Det är förstås en vansklig uppgift att skriva om en så motbjudande person som Mangs. En del tycker säkert det är fel att ge honom den uppmärksamheten. Men Palmkvist har gjort ett grundligt jobb och skriver balanserat och med den nödvändiga kritiska distansen till huvudpersonen.

När lasermannen, John Ausonius, dömdes gjordes en del försök att koppla dennes gärningar med tidsandan, mer specifikt med invandringskritiska Ny demokratis framgångar i tidigt 1990-tal. Joakim Palmkvist avstår från sådana resonemang och den sakliga tonen är välgörande – men läsningen blir inte mindre obehaglig för det.

Mangs är dömd för två mord och mordförsök på åtta personer, men som Palmkvists metodiska genomgång visar är brottslistan med största sannolikhet är längre än så. Bland annat medger Mangs att han var på platsen när en pojke sköts i huvudet, ett mordförsök han inte dömts för.

Peter Mangs tankevärld var och är ett sammelsurium av konspirationsteorier och hat mot samhället och invandrare. Som konstaterades i domen har han inte visat någon som helst medkänsla för sina offer. Inte heller nu i efterhand visar han någon ånger.

Joakim Palmkvist gör sitt bästa för att blicka in i Mangs självcentrerade världsbild – där denne ser sig som hämnaren och revolutionären som inte tänker vara en del av samhället, Svenssonland. Palmkvist kommer en bit på vägen. Men förstå Peter Mangs, nej det gör man inte.

SB

 

Äventyr i Svenssonland – seriemördaren Peter Mangs

Av Joakim Palmkvist

Albert Bonniers förlag