Herta Müller är en detaljernas mästare, samtidigt som hon får oss att tampas med smärta, svek och människornas fastlåshet i en till synes hopplös vardag. Språket mejslas omsorgsfullt. Inledningsmeningarna i ”Redan då var räven jägare” lyder:

”Myran släpar på en död fluga. Myran ser inte vägen, den vänder på flugan och kryper baklänges. Flugan är tre gånger större än myran…”

Herta Müller som fick Nobels litteraturpris för sju år sedan föddes i samhället Nitzkydorf i Rumänien 1953 och tillhörde liksom de övriga i den lilla byn landets tyskspråkiga minoritet.

Om sin uppväxt och sina erfarenheter i hemlandet och senare berättar hon i volymen Mitt fosterland var en äppelkärna som bygger på samtal med Angelika Klammer. Intervjuaren håller en påfallande låg profil och hennes frågor utgör istället avstamp för Herta Müllers egna tankar och reflektioner.

Ändå utkristalliserar sig nya vinklar, som skiljer sig från romanernas genomarbetade intensitet och pregnanta bilder. Betydelseförskjutningar som bidrar till att fördjupa och förtydliga Herta Müller som person samt hennes litterära landskap. Exempelvis skildringen i den ovan nämnda romanen” Redan då var räven jägare” om den unga läraren Adina som upptäcker att någon har sökt igenom hennes lägenhet.  Handlingen utspelar sig vid tiden för diktatorn Ceauşescus fall. Själv tvingades Herta Müller i landsflykt 1987 och bor sedan dess i Berlin.

Numera tycks verkligheten stundtals överträffa fantasins värsta mardrömmar med råge och än mer skruvad blir tillvaron i totalitära system där ”säkerhetsagenter” och andra spionerar på landets invånare och varandra samtidigt som de förväntas skrämmas och påverka omgivningens tankemönster. Herta Müller berättar om vänner som deformeras och dras in i säkerhetstjänstens apparat och hur dess anställda genomför besök i hennes egen lägenhet. Ibland utan att lämna några som helst spår, ibland med tydliga markörer. Exempelvis lämnar efter sig ett sönderskuret rävskinn för att skrämmas.

Ibland blixtrar det till av humor i Herta Müllers utsagor i den aktuella volymen, men hon klargör samtidigt att det inte var någon njutning att åstadkomma texten. Hon strävade efter ärlighet och öppenhet, ville tillmötesgå kraven på en systematisk genomgång av det hon skrivit och upplevt. Men det visade sig svårare än hon trott att få fram korrelationen mellan livet, slumpen och det litterära arbetet.

Detta hindrar inte att denna litterära självbiografi är en guldgruva, inte bara för den som vill fördjupa sina kunskaper när det gäller viktiga aspekter på Herta Müllers författarskap utan också för dem som vill förstå mer av det som hände i östra Europa före, under och efter Andra världskriget samt in på bara huden känna vad begrepp som kollektiv skuld och skador efter krig, diktatur och skoningslösa arbetsläger kan innebära. Även för de barn och barnbarn som själva inte var med men ändå drabbas av sviterna.

Till det som väcker intresse hör även de collage med bokstäver, ord på olika språk och bilder som nämns samt vad dessa nya uttrycksformer leder till. Dessutom hoppas jag på en fortsättning som indikerar hur Herta Müllers yrkesmässiga liv ter sig idag.

KB

Mitt fosterland var en äppelkärna – ett samtal

Av Herta Müller

Översättning: Madeleine Gustafsson

Wahlström & Widstrand