Fånge 4714 dog i koncentrationslägret i Ravensbrück. Hon hette Milena Jesenská och blev 47 år gammal. Den röda spetsställda triangeln på uniformsjackan klargjorde att hon fängslats av politiska skäl.

Hon var journalist, översättare och orädd kritiker av stalinism och nazism. Tillika skarp krönikör som väckte känslor och drog till sig läsare och mothugg. Så till den milda grad att hon portades från såväl den borgerliga som den kommunistiska pressen. Pengar till överlevnad fick hon, åtminstone tillfälligt, genom att en god vän som var chefredaktör för en socialdemokratisk tidning i Prag publicerade artiklar av henne. Ingen fick dock veta vem som hade skrivit dessa utan de publicerades under olika pseudonymer.

Författaren Franz Kafka beskrev henne ”som en levande eld”. En levande eld är också titeln på den biografi som Hans Blomqvist skrivit om Jesenská.

Detta är, åtminstone såvitt jag vet, den första egentliga biografin om Milena på svenska.

Hans Blomqvist har valt ett traditionellt upplägg och skildrar huvudpersonens liv från det att hon föddes i Prag 1896 till dess att hon dog 1944. Blomqvist är väl förtrogen med det sammanhang som Jesenská levde i och har ingående kunskaper om Kafka vars verk han översatt och arbetat med ända sedan 1985. Han är i den aktuella självbiografin omsorgsfull och frikostig med källuppgifter för den som vill läsa vidare.

Jesenská var den förste som översatte Kafka och deras brevväxling och kärlek till varandra är legendarisk. Det var också till Jesenská som Franz Kafka överlämnade sina dagböcker och manuskriptet till den ofullbordade romanen Den försvunne (Amerika).

Milena var synnerligen aktiv när det gällde att rädda hotade undan den nazistiska förföljelsen. En av dem som hon ringde upp och erbjöd sitt stöd var författaren Willy Haas. Han skulle senare säga att Milena var som gjord för katastrofer. Ju oroligare det blev runt om kring henne, desto lugnare blev hon.

Blomqvist bild av Jesenskás liv ger vid handen att hon testade gränser, medvetet bröt med tidens konventioner, umgicks med likasinnade på de litterära caféerna i Prag och Wien, inledde kärleksrelationer, arbetade intensivt, gifte sig och skiljde sig och utvecklade ett livslångt drogberoende. Det är lätt att instämma i Blomqvists analys att Jesenskás berömmelse länge grundade sig på hennes relation till Kafka, men att ”hennes liv bjöd på mer dramatik än Kafka någonsin kunde föreställa sig… och i ljuset av detta frestas man snarast tala om den stillsamme Kafka som ett bihang till Milena” .

Vem av de två som är störst och i vilket avseende är väl egentligen ganska ointressant. Uppenbart är emellertid att de utdrag ur Jesenskás texter, som Blomqvist publicerar, är påfallande välskrivna och intresseväckande.

KB

 

En levande eld

Av Hans Blomqvist

Bakhåll