När skådespelaren Per Oscarsson och hans hustru Kia Östling Oscarsson tragiskt omkom i en brand 2010 förstördes också manuskriptet till den självbiografi som Per Oscarsson arbetade på. Om det verkligen skulle ha blivit någon bok är högst osäkert – Per Oscarsson hade under flera år arbetat med ständigt nya versioner och inget tydde på att en utgivning var nära förestående. Någon författare var han nog inte, det hade tidigare skrivprojekt visat.
Dessbättre finns nu en bok om den märkvärdige Per Oscarsson, skriven av Klas Gustafson som på senare år profilerat sig som Sveriges främste porträttör av svenska artister. Han berättar i förordet att han aldrig träffade Oscarsson och inte heller såg honom på teaterscenen. Ändå har han, det ska sägas direkt, skrivit en alldeles lysande biografi: initierad, allsidig och medryckande. Sällan brukar väl biografier beskrivas som bladvändare, men här är det faktiskt så. Hur ska det egentligen gå för den oberäknelige Oscarsson, frågar man sig under läsningen.
För det mesta gick det oerhört bra. Klas Gustafson refererar generöst teater- och filmrecensioner och få svenska skådespelare torde ha hyllats så mycket som Per Oscarsson. Själv kunde han aldrig få nog med bekräftelse, det medgav han gärna. Säkert spelade osäkerheten från barndomen in, rädslan för pappans våldsamma vredesutbrott och nervositeten i skolan där han aldrig kände sig hemma.
Å ena sidan var det mycket som gick lekande lätt för Per Oscarsson. Mindre än ett år efter att han för första gången provat på att stå på scen antogs han till Dramatens elevskola. Redan 1948 gjorde han ett hejdundrande genombrott i Stig Dagerman-pjäsen Skuggan av Mart. Någon månad senare blev han känd också för biopubliken i filmen Havets son. Några år senare erbjöds den 26-årige Oscarsson att spela huvudrollen i Hamlet på Göteborgs stadsteater. Hans ungdomliga och moderna rolltolkning hyllades i alla tonarter av kritiker och publik.
Å andra sidan fick Per Oscarsson, och hans omgivning, ofta kämpa hårt. Han var som regel missnöjd med sina insatser, han bråkade med regissörer och kunde vara allmän krånglig. Mitt under Hamlet-succén försvann han i elva dagar för att vandra och lifta till Paris. Regissören Bengt Ekerot fick brådstörtat hoppa in som Hamlet för att rädda föreställningen. Teaterchefen Karin Kavli visade oändligt tålamod med det bångstyriga unga geniet, förklarade för pressen att Per Oscarsson helt enkelt behövde få vara ensam och mötte honom klockan tre på natten när han återvände till Göteborg med tåget.
Genom åren gjorde Per Oscarsson många uppbrott. Han bodde gärna primitivt och avsides, några år lämnade han skådespeleriet för att ägna sig åt hönsuppfödning. Under en annan period reste han runt och predikade om fred och kärlek. Men han kom alltid tillbaka i nya tv- och filmproduktioner, även om han brukade säga att tog rollen för pengarna skull. För sin insats i filmen Svält prisades han vid Cannes-festivalen vilket ledde till flera roller i utländska filmer.
Aftonbladet uppmärksammade honom 1964 i en artikel med rubriken ”Nu har det slutat storma kring Per Oscarsson”. Det var två år före Per Oscarssons berömda strippnummer hos Lennart Hyland vilket Klas Gustafson ägnar ett eget kapitel. Idag skulle få ha höjt på ögonbrynen – han behöll ju ändå kalsongerna på – men då uppstod full mediekalabalik. Vad Per Oscarsson ville uppnå utöver att provocera förblev dunkelt. Redaktionschefen Allan Schulman kanske kom sanningen närmast när han recenserade inslaget som ”riktigt mediokert”.
Per Oscarsson själv ångrade inte tilltaget men uttryckte långt senare oro för att han främst skulle bli ihågkommen för dessa tv-minuter. Dessbättre fortsatte han att prestera minnesvärda skådespelarinsatser och på äldre dagar inte bara nerviga rollfigurer utan också mer lågmält sympatiska karaktärer som i Kan du vissla Johanna.
Klas Gustafson har gjort en gedigen research och påminner oss om vilken framträdande gestalt Oscarsson under flera decennier var i svenskt teater, tv och film. Han väver skickligt ihop detta med berättelsen om människan Per Oscarsson. Han som ofta gjorde det svårt för både sig själv och för andra. Men, framhåller Gustafson, någon diva var Per Oscarsson inte, tvärtom en hygglig karl, vilket ibland förvånade folk som förväntade sig ett ostyrigt geni men som möttes av en närmast ålderdomlig artighet.
SB
Av Klas Gustafson
Leopard förlag
Biografier.nu 