Färgerna glöder i Emil Noldes målningar som ställs ut i danska Louisiana. Höststormar, riddarsporrar och Kristusbilder som bryts mot nattlivet i Berlin.

Flödiga oljemålningar med rött och guldgult och akvareller med vått i vått. Exempelvis Fru T i rött halsband, mörk, vacker och allvarlig som ihärdigt granskar oss på katalogens omslag. Ett resultat av mötet mellan Margarete Turgel och konstnären på ön Sylt 1930.

Emil Nolde, tillhör de första expressionisterna och är en av 1900-talets främsta målare. Han var även en tysk nationalist med danskt pass som tidigt anslöt sig till nazistpartiet. Han föddes som Emil Hansen, men tog sig senare efternamnet Nolde efter födelsebyn som låg vid dansk-tyska gränsen.

Själv beskrev han sig gärna som en landsortsbo, fjärran från storstadens fördärv som från 1937 bannades av nazisterna och senare fick yrkesförbud. Det sistnämnda medförde att han fram till krigsslutet endast kunde måla i smyg. Något som resulterade i 1.300 akvareller eller ”omålade bilder” som han själv benämnde dem.

Och visst bodde han långa perioder i en fiskeby på ön Als i Lilla Bält, men vintrarna tillbringades mestadels i Berlin och hur strikt yrkesförbudet var har ifrågasatts. Klart är att han inte fick ställa ut eller sälja bilder.

Till de som medverkar i den 298 sidor tjocka katalogen, fullmatad med text och anslående bilder, hör Felix Krämer, Aya Soika och Bernhard Fulda. När de och andra granskar Nolde framträder bilden av en formidabel målare och hängiven nazist som tog avstånd från konsthandlare som introducerat hans konst därför att de var judar, baktalade konkurrenter och framhöll deras judiska rötter (oavsett om de fanns eller inte) och ingalunda dolde sin beundran för Hitler, utan tvärtom undertecknade lojalitetsförklaringar för den tyske ledaren.

När Nolde fyllde 60 år, 1927, anordnades en utställning med 460 av hans verk i Dresden och han utsågs till hedersdoktor vid universitetet i Kiel. Till hans beundrare hörde Albert Speer som såg till att Noldes målningar sattes upp i Joseph Goebbels officiella residens i Berlin. Något som den tyske propagandaministern entusiastiskt bejakade, tills Adolf Hitler uttryckte sitt missnöje. Då försvann verken snabbt från väggarna.

Paradoxalt nog är Nolde den konstnär som drabbades hårdast när nazisterna rensade bort ”otysk” konst från tyska museer. 1102 av hans verk försvann från offentligheten och nästan 50 av hans verk ställdes ut som avskräckande exempel i den famösa utställningen med ”Entartete Kunst” (Degenererad konst).

Konstnären tog då kontakt med propagandaminister Goebbels och framhöll att det måste handla om ett missförstånd. Hans konst var inte ”dekadent” utan ”tysk, stark, djärv och innerlig”.

Det har sagts att Nolde ville vara en nazist, men var en alldeles för bra konstnär för att bli det. Och kanske är det så. I alla fall fortsätter hans verk, till skillnad från den nazistiska bildkonstens ideal, att väcka berättigad uppmärksamhet.

KB

 

Nolde

Essäer av Felix Krämer, Christian Ring, Aya Soika, Bernhard Fulda med flera. Rikt illustrerad med 140 verk av Emil Nolde.

Utgiven av Louisiana museum of Modern Art.

Utställningen pågår till 19 oktober.

Info: http://www.louisiana.dk