Jan Scherman var en av Sveriges mest profilerade undersökande journalister, en sådan som ställde makthavare till svars. Sedan blev han själv makthavare, en av de tyngsta i Mediesverige, ofta ifrågasatt och ibland hånad.
I Räkna med känslorna handlar det mest om chefstiden på TV4 där han först var programchef och sedan vd. Jan Scherman skriver mångordigt och lite rörigt om sin syn på ledarskap och berättar om många bråk som utspelat sig i och kring TV4. Den som tror att besluten i Sveriges största privata tv-kanal fattats på rationella grunder och efter strukturerade diskussioner får flera vittnesmål om motsatsen. Det är inte så smickrande interiörer från styrelsearbetet som Scherman avslöjar.
Många chefer och styrelseledamöter har kommit och gått på TV4 och programpolitiken har ändrats, till synes lite hit och dit. Ibland har det varit viktigt att satsa på lokala nyhetsredaktioner, något år senare har samma redaktioner skurits ned. Och nu har de lokala stationerna helt lagts ned.
Jan Scherman är elak och spydig mot många och inget finns väl att invända mot det så länge som det handlar om höga makthavare. Men Scherman tycks också ha ett behov att namnge och hoppa på enskilda medarbetare som uttalat något i hans ögon mindre begåvat.
Vad är då Jan Schermans arv efter två decennier i TV4:s tjänst? Kanske främst tillkomsten av de nya kanalerna, som Sjuan och olika nischkanaler, som Scherman var en drivande kraft bakom. De startades under motstånd från flera i bolagsledningen men har blivit en stor framgång.
Schermans egen beskrivning är också att han internt främjat klarspråk och tydlighet, i kontrast till det rikhaltiga snömoset från andra chefer och styrelseledamöter. Det är möjligt, men efter många år som toppchef har även Scherman lagt sig till med en hel del jargong av typen ”bromsa först och gasa sen” (som försvar av sparpaket) och ”den kortaste vägen mellan två punkter är inte ett rakt streck” (eftersom man måste hinna förankra). Det är sådant som ledarskapskonsulter brukar gilla att säga, men som mest är tröttande att lyssna på/läsa.
Ett lite udda grepp är att Scherman låter andra personer flika in små egenskrivna kommentarer mitt inne i hans egna texter. Det är inte så dumt och bidrar till bokens spänst och dynamik. Bästa inflikaren är Jan Schermans hustru Margareta som bidrar med jordnära klarsynthet som konstrasterar mot den yvige och ibland rätt pladdrige maken.
SB
Av Jan Scherman
Biografier.nu 