Fem heta kandidater till Nobelpriset

Ngũgĩ wa Thiong´o, Assia Djebar, Nawal El-Saadawi , Adam Zagajewski och Mia Couto. Fem sinsemellan mycket olika författare som åtminstone har en sak gemensamt, de är (eller borde vara) med i Svenska Akademiens diskussioner om vem som ska få årets Nobelpris i litteratur.

Samtliga uppfyller med råge Alfred Nobels kriterium om den ”som inom litteraturen har producerat det utmärktaste”.

Siffran fem är inte vald på måfå. Förhoppningsvis filas det nu för fullt på prismotiveringen och det skulle innebära att femte steget i processen att utse pristagare, slutomröstning och tillkännagivande, sker nästa torsdag.

Första steget är att nominera kandidater, vanligtvis runt 200 stycken. Andra steget handlar om att vaska fram en preliminär kandidatlista på 15 till 20 namn. I slutet av maj tas tredje steget, som resulterar i en definitiv lista som rymmer en handfull kandidater. Sedan följer steg fyra slutdiskussionen som avslutas när det finns en majoritet för en av kandidaterna.

Finalen följer veckan därpå, med sluten omröstning. Därefter tillkännages vem som får årets litteraturpris.

drommar-i-krigets-skugga-minnen-fran-en-barndomKenyafödde Ngũgĩ wa Thiong´o skriver numera på kikuyu. Min favorit är hans självbiografiska Drömmar i krigets skugga.

Nawal El Saadawi från Egypten tillhör frontfigurerna i den arabiska kvinnorörelsen. Till hennes pärlor hör Röst ur djupet, Den stulna romanen samt Och tiden står stilla vid Nilen.

Assia Djebar har algeriska rötter. Hennes Ett fängelse så stort är en slags självbiografi som mynnar ut i en skönlitterär skildring om en kvinna som växt upp under Algerietkriget och hur hon och omgivningen formas av landets uråldriga historia.

Mia Couto skriver på portugisiska och är född i Moçambique. I Sjöjungfruns andra fot går han till storms mot förutfattade meningar som bygger på ras, identitet, religioner och traditioner. Rolig, drastisk, tankeväckande med ett myller av människor, händelser och käftsmällar mot de forna kolonialmakternas representanter och dagens komplicerade verklighet i hemlandet.

Polacken Adam Zagajewski är den ende lyrikern. Dessutom essäist. Ode till mångfalden och Två städer går att läsa hur många gånger som helst, utifrån olika utgångspunkter.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att fyra av de fem författarna stammar från Afrika. Nobel stadgade även att ”Intet afseende fästes vid någon slags nationalitetstillhörighet” vilket säkert var klokt. Inte mist med tanke på att det talas flera tusen språk på jorden. Språklig rättvisa är alltså en omöjlighet. Däremot är samtliga författare som här listas värdiga pristagare.

Aktuella odds hos spelbolagen.

KB

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s