Författaren Virginia Woolf har en oslagbar förmåga att få oss att förstå våra medmänniskor och oss själva, men stämplade de flesta biografier som misslyckanden och föredrog romaner.
Ändå skrev hon tre biografier. En om konstnären Robert Fry (som mottogs kallsinnigt) och två ”skämtbiografier” Orlando (om en människa som lever i nästan 400 år och någonstans i mitten av sin levnad förvandlas från man till kvinna) samt Flush (med en hund i huvudrollen). Begreppet skämtbiografier är hämtat från Lisbeth Larssons bok Promenader i Virginia Woolfs London. Litteraturprofessor Larsson påpekar att det förefaller som om Virginia Woolf inte nog kunde ”gyckla med den viktorianska biografins sätt att beskriva människan”.
Ända från barndomen var Woolf väl förtrogen med det viktorianska biografiskrivandet. Hennes far Leslie Stephen arbetade med uppslagsverket Dictionary of National Biography och var en hängiven biografiförfattare.
När man ska skildra en människa kan man, enligt Virginia Woolf, antingen berätta om det som faktiskt är sant eller också om personligheten. Eller som hon själv uttryckte det:
”Om vi tänker oss sanningen som lika solid som ett granitblock, och personligheten lika ogripbar som en regnnbåge, och sedan anser att det är biografens uppgift att smälta samman dessa båda element till en helhet, då måste vi inse att vi står inför väldiga problem och att vi kanske inte ska förvånas över att biograferna för det mesta har misslyckats med sin uppgift.”
Lisbeth Larsson vågar språnget och kastar sig från sin introduktion över Woolf direkt över till ett antal promenader i Woolfs London. Närmare bestämt sju stycken, tydligt utmärkta på olika kartor, som alla knyter an till Woolfs verk. Till och med när det gäller debutromanen Resan ut, som till stor del utspelar sig till havs och i Latinamerika pekar hon på avstampet från den brittiska huvudstaden och hur dess influenser påverkar romanfigurernas tankevärld och handlingar. Samtidigt som hon av bara farten omvärderar hela romanbygget som inte sällan beskrivs som lärospån.
Larsson är överhuvudtaget en vitter och ifrågasättande skribent som bottnar såväl i Woolfs egna verk och borrandet i kön, klass, tid och plats som i 1900-talets modernistiska prosa samt äldre och nyare analyser och forskning om Woolfs livsverk. Lägg till det en vandringslust helt i klass med Virginia Woolfs och Clarissa Dalloways. Den sistnämnda, konstaterar i romanen Mrs Dalloway, att hon ”älskar att promenera i London”.
Larsson anser att Londons karta är den scen som Woolf placerar sina figurer på. Det är ingen fiktiv karta, utan en verklig som de måste hantera. Samtidigt som författaren utnyttjar sitt tolkningsföreträde, exempelvis genom att låta mrs Dalloway avverka vissa sträckor på en tid som är helt omöjlig medan andra gestalter skymtar i stadens myller på ställen som inte existerar och kanske aldrig har gjort det. Åtminstone inte där de förutsätts ligga.
Alla kartor som används i boken går att ladda ner. Så hoppa i ett par bekväma skor och gack åstad med Lisbeth Larssons bok eller mobilen i näven! Oavsett om vandringen sker i London eller någon annanstans eller om det handlar om en intellektuell djupdykning i Woolfs verk hemma i soffhörnet kommer tiden att flyga i väg och perspektiven att förändras.
KB
Promenader i Virginia Woolfs London
av Lisbeth Larsson
Biografier.nu 