Ett halvår efter Klas Ingessons död kommer hans självbiografi, en bok om fotboll men mest en berättelse om att vilja leva. Ingesson förlorade till slut emot cancern, men hans engagemang för fotbollen var starkt in i det sista.
Under matcherna en fighter och viljespelare, utanför plan en lantisgrabb som såg älgjakten som årets höjdpunkt . Bilden av Ingesson som rak och rättfram bekräftas, men boken lyfter också fram honom som en mer grubblande och självkritisk idrottsman än vad han kanske uppfattats som. Sällan riktigt nöjd med sig själv, trots en lång proffskarriär och att han var bofast i svenska landslaget i ett decennium.
Ödeshögs store målspruta kom till sin rätt när han tog ett kliv ner till mittfältet. Efter ungdomsåren i IFK Göteborg avverkade han klubbar i Belgien, Holland, England, Frankrike och Italien – och det var i Serie A, i Bari och Bologna, som det gick bäst.
I landslaget var det trångt på mittfältet på 1990-talet – i samma spelargeneration fanns Thern, Schwarz, Limpar och den under fotbolls-VM -94 nye mittfältaren Brolin – så Ingesson fick mest hålla till på kanten. Icke desto mindre var han en viktig kugge i det lagbygge som nådde semifinal i EM 1992 och som tog VM-brons 1994.
Karriären beskrivs med kärv humor och distans och utan särskilt mycket grottande i fotbollsdetaljer. Det gör att boken är lätt att ta till sig även för den mer måttligt sportintresserade. Det som fastnar hos läsaren är ändå främst skildringen av sjukdomstillvaron efter cancerdiagnosen 2009. Det är en sorglig berättelse om hur hoppet om att bli frisk gång på gång släcks och Ingesson berättar öppenhjärtigt om hur kropp och psyke bryts ned. Gentemot medierna håller han skenet uppe och framstår som den fighter han var på planen, men i boken är han uppriktig med hur svag han känner sig: ”Sanningen var att jag inte kände mig ett uns starkare än om någon Greta, 85, hade drabbats av samma sak.”
På omslaget anges Klas Ingesson som ensam författare. Man får läsa det finstilta inne i bokinformationen för att få upplysningen att spökskrivaren heter Henrik Ekblom Ystén (eller ”medförfattare” som han kallas för). Det är förstås en kraftig nedtoning av hans roll.
SB
Av Klas Ingesson/Henrik Ekblom Ystén
Förlag: Offside Press
Biografier.nu 