Norrmalmstorgsdramat 1973 är en av de mest omskrivna händelserna i svensk kriminalhistoria. I sex dagar hölls fyra bankanställda som gisslan av rånaren Janne Olsson som förmådde polisen att föra dit fången Clark Olofsson. Efter rånet lanserades begreppet Norrmalmstorgssyndromet/Stockholmssyndromet som en beskrivning av hur gisslan ställer sig på brottslingarnas sida gentemot polisen.

Men gjorde de det? Eller handlade det bara om en rimlig rädsla för att polisen skulle storma banken och skada gisslan?

En av de bankanställda som hölls fångna, Kristin Enmark, har nu tillsammans med journalisten Gunnar Wesslén skrivit sin version av händelseförloppet. Det är en motsägelsefull berättelse. Å ena sidan känner hon sig kränkt och förminskad av begreppet Stockholmssyndromet och berättar att ”insinuationerna” om en romans mellan henne och Clark Olofsson kändes ”väldigt jobbiga”. Å andra sidan avslöjar hon nu att hon och Clark Olofsson under flera års tid efteråt hade en till och från-relation. De försökte till och med få barn tillsammans, med överenskommelsen att Clark Olofsson inte behövde ta ansvar för barnet.

Vi får också veta att hon skyddade Clark Olofsson vid rättegången genom att förtiga att han tidvis höll i Janne Olssons vapen.

Kristin Enmark var bara 23 år vid Norrmalmstorgsdramat. Uppenbarligen har händelsen satt en stark prägel på hennes liv. Det har förstås varit pressande och kanske orättvist att behöva stå till svars för vad hon mitt under gisslandramat sa i en radiointervju och i ett långt och rörigt samtal med statsminister Olof Palme (som återges i boken).

Varför hon väljer att ge ut en bok nu efter så lång tid förblir rätt oklart, men visst är den bitvis spännande att läsa. Tyvärr är den också väldigt pratig, därtill illa korrekturläst.

SB

 

Jag blev Stockholmssyndromet – Valvet, föraktet och mitt kärleksförhållande med Clark Olofsson

Av Kristin Enmark och Gunnar Wesslén

Ordupplaget