Claes Malmberg är en av de hårdast arbetande komikerna i Sverige. En musikal där, en ståuppshow där, en komedi på det, och så vidare. Han drar folk, på Gunnebo slott utanför Göteborg har han på några år flerdubblat publiksiffrorna vid den årliga sommarteatern.
Man ska se Claes Malmberg live, i närkontakt med publiken. Det framhåller även han själv i sin nyutgivna självbiografi. Improvisation är hans allra bästa gren och i ståuppföreställningar kan det ibland dra iväg på ett alldeles underbart sätt. Det innebär för den skull inte att han är dålig i tv-rutan, till exempel i Lotta på Bråkmakargatan eller som den odräglige polisen Evert Bäckström (”helt enkelt glänsande, lysande, sagolik” enligt Dagens Nyheters inte alltid så lättflörtade tv-krönikör Johan Croneman).
Ett proffs på scen alltså, men i privatlivet har Claes Malmberg varit en nonchalant slarver, därom berättar han villigt i boken. Fruarna har kommit och gått och de barn som blev till lade Malmberg inte överdrivet mycket möda på. Liksom som bästisen Tommy Körberg tycks han i alla fall ha kommit på lite mer ansvarsfulla tankar i mogen ålder.
I slutet av 1980-talet var Claes Malmberg en fullfjädrad kokainknarkare. Han lyckades ta sig ur missbruket och kanske spelade minnet av pappan, operasångaren och alkoholisten Gösta Malmberg som söp ihjäl sig, en roll i detta.
Boken är skriven av Petter Karlsson som även stod för Magnus Härenstams självbiografi i våras. Den är rappt skriven men kanske lite väl anekdotiskt uppbyggd. Inte blir vi så mycket klokare på ”Mysteriet Claes Malmberg” – han som gärna erkänner sina synder men som inte är så mycket för att analysera dem – men vi blir åtminstone rejält underhållna.
Mitt favoritavsnitt i boken är sidorna 150-153. Där återges ordagrant en av figuren Ronny Jönssons förvirrade recensioner av en film han tror sig ha sett, en av många hysteriska radioimprovisationer av den unge Claes Malmberg. Egentligen räcker det kapitlet som gott skäl för att köpa boken.
SB
Av Claes Malmberg/Petter Karlsson
Ekerlids förlag