Intervjuer med popstjärnor är ofta meningslösa. Stjärnorna svarar pliktskyldigt och utan större engagemang. Vilket man kan förstå eftersom frågorna ofta handlar om allt annat än musik.

Ett lysande undantag bland svenska musikjournalister är Jan Gradvall som har en särdeles förmåga att få artister att faktiskt berätta intressanta saker. Kanske är det helt enkelt Jan Gradvalls kunnande som får musikerna att släppa loss.

I sin krönike- och reportagesamling som kom på vårkanten berättar Gradvall att han är svårslagbar på Trivial Pursuits frågor om populärkultur (men gediget oduglig i alla andra kategorier). Hans expertis på området förvaltades väl av Norstedts förlag för några år sedan när den lite förbisedda ”Tusen svenska klassiker” gavs ut med Gradvall som en av fyra upphovsmän. Där stod egentligen det mesta som är värt att veta om svensk populärkultur de senaste decennierna.

Men Jan Gradvall briljerar inte med sitt kunnande i sina intervjuer. Han håller en vänlig, tillbakadragen ton och ställer gärna enkla hur- och varför-frågor.

Texterna i boken har publicerats i olika tidskrifter sedan 1993. Robyn, Quincy Jones, Lars Winnerbäck och Kent är några av dem som berättar om sig själva. Och intervjuerna med ABBA måste vara de bästa som gjorts.

Det skulle kunna vara lätt för en medelålders musikjournalist att bara intressera sig för det gamla och välkända. Men Jan Gradvall har ett öppet sinne vilket – utöver att han skriver bra – är en avgörande styrka. Därför kan han också intervjua trion i Swedish House Mafia och – faktiskt – få dem att berätta intressanta saker.

SB

 

Nyponbuskar nyponbuskar hela vägen nyponbuskar

Författare: Jan Gradvall

Albert Bonniers förlag