Recension: Oberoende är stark. Av Pehr G Gyllenhammar och Anders Palmgren

pg”Jag vill förändra världen” hette, på fullt allvar, Percy Barneviks självbiografi häromåret. Hade titeln inte redan varit tagen kunde den ha passat även för Pehr G Gyllenhammars nyutkomna bok som är full av upplysningar om hur vi skulle kunna skapa en bättre värld.

Det är journalisten Anders Palmgren som intervjuat och skrivit. Sina frågor har han suddat ut så att huvudpersonen talar i jag-form i ett enda flöde, som en föreläsning. I vilken mån Palmgren har ställt kritiska följdfrågor är svårt att veta, det är i vart fall inget som märks i resultatet.

Pehr G Gyllenhammar har levt ett liv i näringslivseliten, även om han gärna framhåller sig som en folkets man som gillar slå sig i slang med taxichaufförer. Han har också mer än gärna frotterat sig med politiker.

I ett avsnitt berättas att USA:s förre utrikesminister Henry Kissinger vid ett tillfälle kom fram till den unge Volvochefen. Detta ska ha skett för nästan fyra decennier sedan men Gyllenhammar tycks ha bra minne för citat:

”Jag gjorde ett inlägg – om vad minns jag inte. Efteråt kom han fram till mig och sa: ‘Unge man. Vi har aldrig mötts förut men du gjorde det enda intressanta inlägget i debatten. Jag skulle gärna vilja lära känna dig.’ Så blev vi vänner.”

Sant? Det får man väl hoppas (fast i en tidigare bok hävdade Gyllenhammar att de redan träffats några år tidigare). Det faktum att Gyllenhammar ger denna typ av beskrivning säger möjligen också något annat om hans person än det han själv vill förmedla.

I en annan passage ger Gyllenhammar sin version av hur det gick till när 1980 års jättekonflikt på arbetsmarknaden fick sitt slut. Enligt honom var den avgörande faktorn att han framträdde hos Lennart Hyland i tv och uttalade att ”alla måste tillbaka till arbetet”:

PG påstår: ”Resultatet blev att både LO och SAF sammankallade sina stora förhandlingsdelegationer på söndagseftermiddagen. Ett avtal skrevs under och på måndag morgon var alla tillbaka på sina arbetsplatser igen.”

Sant? Kanske inte. Men ännu en glimt av Gyllenhammars självuppfattning.

Mest spännande i denna rätt snabblästa bok – annars full av svepande argumentation – är nog de inledande avsnitten om turerna kring de misslyckade fusionsplanerna för Volvo och Gyllenhammars hårda beskrivning (”slakt”) av hur Sveriges en gång viktigaste industrikoncern sålts ut.

Till sist, en smått sensationell uppgift släpps av Gyllenhammar. Han påstår att Marcus Wallenberg utsåg honom till sin efterträdare. Riktigt i vilken mening framgår inte men MW skulle i början av 1980-talet samlat sina direktörer och, i PG:s närvaro, meddelat att Gyllenhammar skulle ”ta över”. Med andra ord, Wallenberg den äldre skulle ha föredragit Gyllenhammar framför sin egen son, Peter Wallenberg.

Beskrivningen skiljer sig markant från vad Gyllenhammar/Palmgren skrev i en tidigare bok för drygt 20 år sedan då det mest handlade om en löslig allians mellan Volvo och Wallenbergsfären. Vilken historieskrivning man föredrar spelar kanske mindre roll – alliansen sprack kort efter att Marcus Wallenberg dog.

SB

 

Oberoende är stark

Författare: Pehr G Gyllenhammar & Anders Palmgren

Förlag: Albert Bonniers

 

 

 

Annonser

One comment

  1. Att PG var tänkt som efterträdare till M. Wallenberg framkom sedan tidigare i dokumentären om Wallenberg, bl. a. berättat av Peter Wallenberg själv. Så inte särskilt sensationella uppgifter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s