Heter USA:s nästa president Hillary Clinton? Mycket talar i alla fall för att hon blir demokraternas kandidat 2016 och det är svårt att läsa hennes nyutkomna självbiografi utan att tänka på den som ett förspel inför kommande valkampanj.
Hillary Clinton har tidigare skrivit om sina ungdomsår och tiden som presidenthustru. Nu ligger fokus på hennes fyra år som USA:s utrikesminister och det är den ansvarstagande och hårt arbetande politikern som läsaren möter. Statsmannen. Som nog inte är klar med politiken ännu.
Trots små åsiktsskillnader pucklade Barack Obama och Hillary Clintons på varandra rätt duktigt när de kämpade om nomineringen som demokraternas kandidat i presidentvalet 2008. Det var en kamp med en bitter eftersmak, särskilt hos gänget runt Hillary Clinton som hade svårt att smälta förlusten. Hon beskriver deras första försoningsmöte:
”Både Barack och jag och våra respektive staber hade långa listor över klagomål på varandra. Det var dags att rensa luften. Vi hade ett presidentämbete att vinna och det var viktigt för landet, och för mig personligen, att komma vidare. Vi sneglade på varandra som två tonåringar på en tafatt första dejt och läppjade lite på vinet, men till sist bröt Barack isen genom att retas lite med mig om vilken tuff kampanj jag hade drivit mot honom.”
De gjorde kort efteråt sitt första offentliga gemensamma framträdande i en liten New Hampshire-stad med det passande namnet Unity. En vecka efter att Barack Obama vunnit valet tillfrågade han Hillary Clinton om utrikesministerposten. Hon sa nej flera gånger men till slut gav Obamas övertalningsförmåga resultat. ”Tvärtom vad folk säger tror jag vi kan bli goda vänner”, ska Obama ha sagt.
Så tycks det ha blivit. Hillary Clinton skriver enbart i beundrande ordalag om Barack Obama. En annan favorit är vicepresidenten Joe Biden som Hillary Clinton verkar ha haft en särskilt god relation med.
Det är överhuvudtaget gott om vänliga personomdömen i Clintons bok och hon är återhållsam med kritik mot politiska motståndare. Inte ens George W Bush ödslar hon mycket krut på.
För den som är intresserad av internationell politik är självbiografin en spännande exposé över de senaste årens dramatiska skeenden runt om i världen. Hillary Clinton går grundligt tillväga. På nästan 700 sidor går hon igenom världsdel efter världsdel, land efter land (hon hann med att besöka 112 länder) och beskriver pedagogiskt det diplomatiska spelet, samtidigt som hon bjuder på små miniporträtt av de statsmän hon tampats med.
Till bokens mer dramatiska avsnitt hör berättelsen om aktionen mot Usama bin Ladin sedan han lokaliserats till ett hus i Pakistan. Clinton följde attacken från Vita huset via en direktlänk, tillsammans med en inre krets kring president Obama. Hon skriver: ”Jag såg på presidenten. Han var lugn. Jag har sällan varit så stolt över att tjäna mitt land vid hans sida som jag var den dagen.” Den som undrar ifall tillfångatagande diskuterades som alternativ till att skjuta ihjäl al Qaida-ledaren får inget klargörande.
När det gäller Afghanistan medger Hillary Clinton att hennes fyra år som utrikesminister innebar ett misslyckande. Försöken att via ombud förhandla med de hårdföra talibanledarna gav inget, men hon vidhåller att det var rätt att försöka.
Till de obligatoriska, och förmodligen mest tröstlösa, uppgifterna för amerikanska utrikesministrar hör att försöka förmå israeler och palestinier att sluta skjuta på varandra. Hillary Clinton avverkade många möten och förhandlingar men precis som för hennes företrädare följdes varje steg framåt av minst ett steg bakåt.
Mer optimism präglar kapitlet om Syd- och Mellanamerika. Flera länder har gjort betydande ekonomiska framsteg de senaste 10-15 åren och även om klyftorna ofta fortfarande är stora finns en växande medelklass. Noterbart i detta avsnitt är att Hillary Clinton säger sig ha försökt övertyga presidenten om att det är dags för USA att upphöra med sanktionerna mot Kuba.
Mycket av USA:s agerande i övriga världen har, som det beskrivs i Svåra val, karaktär av brandkårsutryckningar. Uppflammande eldar ska släckas och Hillary Clinton och hennes medarbetare rycker ut i världen för att försöka tala förnuft med bångstyriga och egensinniga stats- och regeringschefer.
Vad som egentligen är Hillary Clintons politiska styrkurs kan tyckas dunkelt, men i några avslutande avsnitt om kvinnors och hbtq-personers rättigheter finns ett engagemang som känns äkta. Här framstår hon som en progressiv och kraftfull politiker.
Återstår då frågan om och när Hillary Clinton tillkännager sin presidentkandidatur. I slutet skriver hon att detta är nästa svåra val hon har att göra.
Ska man spekulera utifrån hennes memoarer tyder allt på att hon ställer upp. Hon skriver försiktigt och garderande, utan för mycket klarspråk, just som man förväntar sig av en politiker som har ambitioner.
SB
Översättning: Margareta Eklöf/Roland Poirier Martinsson
Albert Boniers förlag
Biografier.nu 