Recension: Den umbärliga. Av Sigrid Combüchen

13055978_O_3Bältan gjorde en bejublad återkomst som maskot för årets fotbolls-VM i Brasilien. Vem Ida Bäckmann var är det däremot få som vet, men Sigrid Combüchen skapar ett sammansatt porträtt av henne, fullt av dagrar och skuggor.

Vad har då det bepansrade, ensamlevande djuret med 15 centimeter långa klor som gräver ner sig jorden för att sova för anknytning till den kvinna som Combüchen kallar ”den umbärliga”?

Jo, 1912 skickade Bäckmann ett paket till Selma Lagerlöf som innehöll en bälta förvandlad till sykorg och ett porträtt av Gustaf Fröding. Det borde hon inte ha gjort, oskicket att förvandla bältor till souvenirer bidrog till att djuret numera är så gott som utrotat. Dessutom trodde litteraturpristagaren Lagerlöf på de dödas efterliv och när hon betraktade porträttet av Fröding tyckte hon sig höra hur den värmländske skalden kommenterade den bisarra sykorgen och bad Selma hälsa Ida att ”kölden som fanns i ditt /Idas hjärta/ skulle smälta”.

Följden blev att Bäckmanns ”tjugo års hängivenhet för Gustaf vann över några års bitterhet. Islossning, översvämning” och att hon, uppmuntrad av Selma Lagerlöf, började skriva boken ”Gustaf Fröding skildrad av Ida Bäckmann”. När boken kom ut hukade initiativtagaren Lagerlöf (som brutit ett tidigare löfte att skriva ett förord till skildringen) under det katastrofala bemötandet. Bäckmann fick stå ensam i en vinande snålblåst som nådde orkanstyrka. Även om Lagerlöf i ett privat brev frågade ”vad gör den lilla Ida Bäckmann? Är hon ond, är hon ute och åker automobil till Kina eller sitter hon instängd i ett skåp. Är hon sjuk av ledsnad över min opålitlighet?”

På omslaget av Combüchens bok finns ett fotografi av Ida Bäckmann där hon poserar som en patron med ena handen under klänningens hängsle. Då var hon 41 år gammal och skulle snart iväg på en reportageresa till Sydamerika. Den tidigare läraren hade gjort sig ett namn som globetrotter och reporter och hyllades av dåtida kulturpersonligheter som Carl Larsson, Klara Johansson och Anna Branting. Hon hade ännu inte träffat Selma Lagerlöf. Det gjorde hon tre år senare på en internationell kvinnokonferens, några månader efter det att Fröding dött.

När Ida Bäckmann själv dog 1950, 83 år gammal hade hon för länge sedan petats ner från sin piedestal, framställdes som en stalker som förföljt och möjligen förfört Fröding, en lögnare och lycksökerska, kort sagt en usel människa, författare och journalist. Ida var ute på långresor och slog sig sedan ner på landsbygden där hon bedrev jordbruk. Combüchen menar att ” rykte får man i sin frånvaro. Tomrum fylls med något annat som skulle ha varit där. Hålet efter en stor sten fylls med ogräsgroddar och gölvatten”. Hon framhåller också att kampen om sanning är på liv och död och att den som hamnar i underläge söker revansch. Om man har haft rätt eller inte spelar ingen roll, den som ihärdigt söker hävda sin besegrade sanning utpekas som rättshaverist.

En tändande gnista var upprördheten kring Gustaf Frödings dikt En morgondröm som väckte anstöt och ledde till ett åtal för osedlighet. Författaren frikändes emellertid och senare har samlingen Stänk och flikar, där dikten ingick, lovordats som en klassiker som drev på den lyriska modernismens genombrott under 1900-talet.

På gnistrande vacker och effektiv svenska ger Combüchen sin bild av vad som hände Bäckmann och hur en människa kan detroniseras till en offentlig spottkopp. En enastående biografi som naglar dåtiden och får oss att förstå mer om livets mekanismer, genom den umbärligas dramatiska liv.

KB

Den umbärliga

Av Sigrid Combüchen

Norstedts

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s