”Märta blev 61 år. Hon begrovs den 29 december 1932 på Skogskyrkogården i Stockholm, i en så kallad ensamgrav. Graven var upplåten på 25 år och är inte bevarad… Märta är utraderad.”

Konstaterandet, som är väl underbyggt, är hämtat från Johan Cullbergs och Björn Sahlins bok ”Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof”. Båda författarna är förtrogna med Hjalmar Söderbergs verk och Johan Cullberg är även professor i psykiatri.

De går grundligt till väga och diskuterar diagnoser, vårdsituationen med sjukhus, hospital och kuranstalter, medicinering, ekonomiska realiteter, sjukjournaler, rättsväsende, förlagsintressen och brev som utväxlats inom och utom familjen under förra seklet.

Överklassflickan Märta Abenius gifte sig med författaren Hjalmar Söderberg och paret fick tre barn. Efterhand drabbades Märta av en allt svårare reumatism, medan maken (parallellt med skrivandet) tillbringade allt färre timmar med sin familj och allt mer tid på andra håll. Han förälskade sig i andra kvinnor samtidigt som han blev mer och mer alkoholiserad.

Märta motsatte sig makens krav på skilsmässa. Hon blev arg och ledsen och uppfattades som allmänt besvärlig och jobbig. Inte minst av Hjalmar Söderberg, hans stöttepelare inom förlagsvärlden, läkarvänner och andra inflytelserika medspelare. Den framgångsrike författarens beundrare hade svårt för hans hustru, som inte ville förlika sig med sin utsatta situation och det faktum att hon inte fick adekvat vård för sina somatiska sjukdomar. Något som ledde till att hon periodvis inte kunde ta hand om sina barn. I all synnerhet som maken under långa tider vistades utomlands och hade konstant brist på pengar och inte ville bidra med ekonomiskt stöd till barnens mor.

Märta Söderberg var maktlös, hennes rättigheter nonchalerades helt och maken såg med hjälp av sina etablerade kontakter till att hustrun efter tio års äktenskap tvångsintogs på sinnessjukhus där hon senare dog som fattighjon.

Detta trots att vare sig hennes barn eller de två författarna till den aktuella biografin under sitt nitiska granskande av journaler och andra handlingar funnit några tecken till sinnessjukdom.

Under tiden försökte Hjalmar Söderberg få ordning på sitt liv och fördjupade det egna författarskapet med mästerverk som Den allvarsamma leken och Doktor Glas som delvis bygger på hans egna livserfarenheter.

Det framkommer dessutom att det öde som drabbade Märta inte var unikt. Det fanns fler, inte minst kvinnor, som fick diagnoser som idag inte anses vetenskapligt grundade som utsattes för tvångsvård utan att grundläggande rättsliga krav tillgodosågs.

Johan Cullbergs och Björn Sahlins skildring av makarna Söderbergs katastrofala äktenskap är en skräckinjagande rysare som dessutom är ohyggligt sorglig och upprörande.

KB

 

Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof

Av Johan Cullberg och Björn Sahlin

Natur & Kultur