De flesta som skriver självbiografiskt nöjer sig med att göra en gång. Men en del har så mycket att berätta att det blir flera utgåvor.

Förre statsministern Ingvar Carlsson  kom ut med sina memoarer i våras. Att han redan gjort det två gånger tidigare togs det ingen större notis om då. En annan som gärna återkom och byggde på sina tidigare berättelser var revyartisten Karl Gerhard vars kåserande memoarer kom i fem omgångar. Och i Norge var ju en viss Knausgård kämpat på i sex band.

Men de står sig alla slätt mot Tora Dahl, svensk mästare i memoarer. Mellan 1954 och 1980 gav hon ut 19 (!) självbiografiska böcker. En imponerande produktion, särskilt med tanke på att första delen i denna svit kom ut först när hon var i 70-årsåldern. Sedan gick det undan och sista boken, Återseende, publicerade Tora Dahl 1980 vid 93 års ålder. Två år senare dog hon.

I ”Personligt talat – biografiska perspektiv i humaniora” (Red: Maria Sjöberg, 2014) berättar litteraturprofessorn Lisbeth Larsson om Tora Dahls senkomna framgångar som författare. Hon menar att det fanns en grundläggande motsättning mellan barn och vuxna i Tora Dahls författarskap och att barnet för henne var ett ideal.

”Ur ett annat och med Tora Dahl mer solidariskt perspektiv skulle man kunna beskriva hennes självbiografier som en enda lång berättelse om kampen för barnet. Dels om kampen att för att hitta fram till minnet av det barn hon en gång var, men framför allt om kampen för att bevara det som hon uppfattar som barnet inom sig”, skriver Larsson.

Åtta böcker ägnades åt barndomen. När sviten tog sig vidare in i vuxenlivet skildrades livet med maken Knut Jaensson, ett efter hand allt mer olyckligt förhållande, och umgänget med den unga parnassen som samlades i deras villa i Lidingö: Harry Martinson, Artur Lundkvist, Ivar Lo-Johansson med flera. Böckernas uppgörelse med den då döde maken var så hårdhänt att Artur Lundkvist kände sig kallad att 1980 skriva en försvarsartikel i Svenska Dagbladet. Där angrep han inte bara skildringen av maken utan ifrågasatte hur det var ställt med sanningshalten överhuvudtaget i Tora Dahls böcker.

SB