Recension: Margaretha Krook. Av Astrid Hasselrot

krookMagen är blanknött, näsan likaså och skimrar i gyllengult. Annars är bronsstatyn patinerad i brunt. Den föreställer Margaretha Krook som blickar mot Nybroviken, där hon står vid Dramatenhuset i Stockholm.

Här brukade skådespelaren ta sig ett bloss och hon gick själv med på att det skulle göras en avgjutning av henne i naturlig storlek. Projektet initierades av Marie-Louise Ekman. Om detta berättar Astrid Hasselrot i sin biografi om Margaretha Krook. Krook är klädd i en quiltad jacka, har en rejäl schal runt huvudet och bekväma lågskor. Och det var precis så här hon ville förevigas, i de kläder hon använde när hon gick till jobbet.

Fast att skulpturen skulle få kroppstemperatur visste hon inte, det bestämdes efter hennes död 2001.

Margaretha Krook var en mästare på att skapa laddade möten, här och nu med oss i teaterpubliken. Själv minns jag Mor Courage, Gertrude Stein, hennes hustru- och mammaroll i Lars Noréns Och ge oss skuggorna, en magnifik Kollontaj och inte minst hennes spel i Tre långa kvinnor.

Lägg till det radiomedverkan i På minuten, Hasse Alfredsons och Povel Ramels krogshow Tingel tangel på Tyrol och filmer som Släpp fångarne loss, det är vår! Och Picassos äventyr. Och mycket, mycket mer. Krook jobbade hårt, så länge hon orkade, och var intensivt yrkesverksam under en betydande del av sina 75 år.

Regissören Björn Melander anser att Krook hade kontakt med hela sitt jag, med hela sitt förflutna. Framför allt med det som gör ont. Det var det som gjorde henne så stor. Medan Marie-Louise Ekman framhåller att Krook var en hel samling människor. Både barn och vuxen. Dessutom var hon flera kön och hade tillgång till så mycket inom sig själv som de flesta vuxna låter hämmas hos sig själva.

Teaterns magi är dessvärre svårfångad. Även om Astrid Hasselrot lyfter fram biografiska fakta, lyssnar på vänner och arbetskamrater och botaniserar bland recensioner är det som om människan och yrkeskvinnan Margaretha Krook, som etiketteras ”Drottningen av skrattet och gråten” glider undan, håller distansen. Trots att hon kunde vara såväl exklusiv som folklig med påfallande närvarokänsla. På teaterscenen, på filmduken, i etermedierna och som krogartist.

KB

 

Margaretha Krook – drottningen av skrattet och gråten

Av Astrid Hasselrot

Atlantis

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s