För en tid sedan spreds nyheten att alla Nordkoreas män måste anlägga samma frisyr som landets diktator Kim Jong-un. Förmodligen var det en tidningsanka, ingen har så vitt jag vet ännu kunnat presentera något bevis på detta påstådda påbud. Ändå framstod nyheten då den kom som inte helt osannolik. Den passade in bra i övriga världens bild av det bisarra nordkoreanska styret.
Egentligen vet vi oerhört lite om denna världens mest slutna stat. Men i en bok som nu getts ut på svenska av en avhoppad propagandatjänsteman, Jang Jin-sung, ges en inträngande bild. Han lever sedan flera år i Sydkorea, ständigt bevakad av livvakter som ska förhindra en nordkoreansk hämnd. För i Sydkorea kan man inte se på grannlandet i norr med samma roade distans som västvärldens medier ibland gör. Man vet att det allvarligaste en nordkorean kan göra sig skyldig till är förräderi och att ett sådant brott aldrig preskriberas.
Jang Jin-sungs bok inleds med en berättelse om hur han väcks av ett telefonsamtal mitt i natten. En hög partifunktionär framför en ”särskild inkallelseorder” och beordrar honom att iförd kostym omedelbart inställa sig på arbetet. Darrande av upphetsning inser han kanske kommer att få möta Kim Jong-il, ”Den käre ledaren”. Mycket riktigt, tillsammans med några av landets högsta dignitärer blir han inföst i en bil för vidare transport till ett residens där den gudomlige Kim Jong-il tar emot.
Det visar sig att diktatorn uppskattat en dikt som Jang Jin-Sung skrivit till hans ära och därför vill träffa honom. Men för den unge och hängivne poeten blir mötet med Den käre ledaren inte vad han väntat sig. I propagandan har Kim Jong-il framställts som en vis man som ständigt uttalar insiktsfulla sanningar om fosterlandet och som alltid vinnlägger sig om ett perfekt och vårdat språk. I själva verket pratar han med grov slang och uppträder allmänt burdust. För Jang Jin-sung blev mötet början på ett uppvaknande.
På sin tjänst som upphöjd statlig poet och propagandamakare vid Departementet för enad front har han fri tillgång till annars strikt förbjudna sydkoreanska böcker och tidningar. Sakta växer insikten om att han lever i en lögn.
Han lånar ut en förbjuden bok till en god vän som glömmer den i en väska på tunnelbanan. Det är ett misstag som gör att de på ett ögonblick är i livsfara. De flyr i panik och under svåra umbäranden norrut, in i Kina. Den dramatiska flykten har så många dramatiska vändningar att den nästan ter sig osannolik. Möjligen får den också ett oproportionellt stort utrymme i boken. För vännen slutar det med självmord – han kastar sig ut för ett stup sedan han gripits av kinesisk polis. Men Jang Jin-sung lyckas ta sig till Peking och Sydkoreas ambassad.
Under flera år har han sedan i det fördolda verkat för Sydkoreas underrättelseverksamhet. Men numera har han lämnat spionyrket och övergått till att skriva poesi, riktig poesi, och därför också känt sig fri att skriva denna avslöjande och nagelbitarspännande bok. En sak förbigår Jang Jin-sung med märklig tystnad: vad som hänt hans anhöriga i hemlandet. Som han själv framhåller har Nordkorea för vana att inte bara brutalt straffa misstänkta förrädare och brottslingar utan också deras närmaste släkt.
SB
Käre ledare – min flykt från Nordkorea
Av Jang Jin-sung
Översättning (från engelska): Ylva Mörk
Biografier.nu 