Recension: Medan jag var ung. Av Yvonne Hirdman.

medan-jag-var-ungDet finns böcker som inte släpper taget, utan kräver omläsning på direkten. Förnyade möten som resulterar i nya insikter och ifrågasättanden.

Dit hör Yvonne Hirdmans senaste bok Medan jag var ung – Ego-historia från 1900-talet. Den framstående genusprofessorn börjar sin biografi när hon just kommit hem från BB och, drygt en vecka gammal, hänger över mammas axel. Året är 1943 och vi befinner oss på Lilla Essingen i Stockholm. Sedan ångar det på och slutar med att författaren, som vid det här laget hunnit bli 70 plus, går till motattack mot sitt yngre arga jag som tycker att hon övergett henne och fnyser åt författarens försök att lägga livet tillrätta. ”Förminskat. Feg! Och pryd!” Men den äldre författaren ger svar på tal:

-Lägg av, säger hon, du har ju överlevt. Det är jag som ska dö. Sedan sätter hon punkt. Åtminstone för den här gången.

Till saken hör att Yvonne Hirdman är påfallande tuff och skoningslös mot sitt unga jag. Kämpaglädjen lyser med sin frånvaro. En ung och osäker mamma (hon blev med barn före p-pillren och den fria abortens tid, endast 21 år gammal) med dåligt självförtroende och usla betyg kämpar på. Längtar efter kärlek och sex och försöker ge sina barn ett drägligt liv. Samtidigt som grå sorg skymmer sikten när hon, som nyskild mamma på 1970-talet, inte kan ge barnen mer än dammiga sommardagar i plaskdammen vid Bergshamra centrum.

När Ingvar Carlsson frågar om den stridbara forskaren vill medverka i maktutredningen tänker hon ”Jag? Lilla jag? Fegisen? Den okunniga? Har de valt mig?”.

Arbetssättet känns igen från Den röda grevinnan, den Augustvinnande boken om hennes egen mamma. Författaren går tillbaka i tiden, funderar, letar i anteckningar och minneslappar, söker olika fakta, redovisar minnesluckor. När hon hittar dagboksanteckningar om olyckliga kärlekar funderar hon så det knakar. Vem var egentligen den där J.?

Hon lyfter också fram den tidning som gavs ut av Svenska Kvinnors Vänsterförbund och som på 1970-talet utgjorde en brygga mellan den äldre generationens ”kvinnosakskvinnor” och ”de nya, arga” i Grupp 8. Helt riktigt. Tilläggas kan att tidskriften faktiskt hette Vi mänskor (efter att tidigare ha hetat Vi Kvinnor) och inte Vi människor.

Yvonne Hirdman använder sitt eget liv som språngbräda för att beskriva det genuskontrakt som hon introducerade för att synliggöra och förstå möjligheten till förändring när det till synes självklara förminskandet och skillnadsgörandet mellan vad en man respektive en kvinna får och kan göra rubbas. Hennes Ego-historia från 1900-talet är knivskarp, rolig och kunskapsrik.

KB

 

Medan jag var ung – Ego-historia från 1900-talet

Av Yvonne Hirdman

Ordfront

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s