Nyheter

Adjöss Fyrahundrafemtio!

fyrahundrafemtio_ettan_600-564x749Adjöss, står det på omslaget till nya numret av litteraturtidskriften Fyrahundrafemtio.

Efter bara två nummer går tidningen i konkurs.

Tråkigt för oss som optmistiskt betalat en helårsprenumeration. Men mest tråkigt för att de två enda utgåvorna var så bra, fyllda av intressanta och frejdiga texter om böcker och författare.

Tidskriftsbranschen är tuff och brutal. Uppenbarligen fanns inte tillräckligt intresse hos annonsörerna.

”I slutfasen av arbetet med nummer 3-4, planerat att komma ut lagom till Bokmässan, kunde vi konstatera att pengarna var slut” skriver redaktionen i ett mejl till prenumeranterna.

Eftersom inga pengar finns till att trycka upp detta sista nummer publiceras det endast som en pdf-fil som kan läsas här: http://fyrahundrafemtio.se/nummer-3-4/

 

Biografier i fokus på Bokmässan

Sigrid Combüchen

Sigrid Combüchen

Sigrid Combüchen är en av de biografiförfattare som deltar i årets Bokmässa, som i år firar trettioårsjubileum, och inleds den 25 september.

”Varför blev det inte en roman om Ida Bäckmann istället för denna meandrande, letande, pusslande och spekulativa sanningstrevan”, skriver Sigrid Combüchen i sin kommande biografi Den umbärliga och svarar själv:

”Därför att Ida Bäckmann för egen hand och andras blivit fiktion i sig och det bar mig emot att tapetsera på en tapet. Och när jag vände mig i olika väderstreck för att hitta en form för materialet var det denna som blev”.

Ändå finns det romaner som ger oss minst lika sammansatta bilder av människor som biografier. Exempelvis porträttet av Greta Garbo i Lena Einhorns Blekingegatan 32.

Samtidigt som biografierna fortsätter att locka. Biografin som tummelplats heter ett seminarium i Göteborg som lockar med Virginia Woolfs ord om att det är omöjligt att skriva en biografi som är helt sann. Fakta, fiktion och myt blandas med oskyldiga missförstånd, förvanskningar och direkta lögner. Medverkar gör Lisbeth Larsson, Agneta Rahikainen och Lena Kåreland. Aktuella med biografier om Virginia Woolf, Edith Södergran respektive George Sand.

Två deltagande författare som i år porträtterar sina fäder är Per Wästberg (Erik och Margot – en kärlekshistoria) och Hanne-Vibeke Holst som berättar historien om sin far, författaren Knud Holst ”vars liv hade kunnat vara en berättelse om framgång och lycka men som slutade i tragedi”.

Naturligtvis måste vi skilja på vad vi läser och hur den självbiografiske skribenten faktiskt är som människa. Våra synpunkter på det vi läser och hur vi tolkar det är ju inte detsamma som att vi recenserar författaren personligen. Även om verken i sig ger eller åtminstone förväntas ge vissa indikationer, om inte annat på hur någon vill eller inte vill bli sedd.

Till dem som medverkar i några av de mer än 400 programpunkterna hör Per Gessle, Michel Laub, David Grossman, Arkadij Babtjenko, Johan Cullberg, Björn Sahlin, Elena Balzamo, Soheila Fors, Sara Stridsberg, Olle Svenning, Ingvar Carlsson, Pehr G Gyllenhammar, Lars Lerin, Anna Larsdotter, Sara Stridsberg, Johan Kinde, Klas Gustafson, Stina Otterberg, Chris Forsne, Josefine Klougart, Astrid Hasselrot och Jan Gradvall.

Mer information finns på www.bokmassan.se

KB

Jan Scherman om sin förvandling

oxo45jnirfwu9fivvq3jJan Scherman var en gång en ung och arg vänsteraktivist. Senare blev han välbetald direktör på Sveriges största kommersiella TV-kanal. Däremellan var han undersökande journalist som bland annat pressade politikerna om JAS Gripen-projektet.

Hur bär man sig åt för att hantera en sådan förvandling? Är det en förvandling? Kanske får vi höra hur Jan Scherman själv ser på det när han nu i höst ger ut den självbiografiska Räkna med känslornaNorstedts förlag.

Enligt förlaget pressinformation är detta en berättelse om ytterligheternas: ”Om bristen på civilkurage. Om beordrad lojalitet. Om ja-sägarkompanier. Om sista radens testamente. Raka led och strikta kolumner. Men också en historia om mod,  och om bristen på mod. Om skratt och tårar. Om rädsla. Om energi och engagemang. Och om att vara chef. Om en journalists slingriga väg. Om att försöka vara vd. Åtta dagar i veckan. ”

Helen Keller uppmärksammas i ny utgåva

mittlivsBInte så många självbiografier blir Broadway-succéer. Men dövblinda Helen Kellers The Story of my Life från 1902 blev senare en teaterpjäs och dessutom en Oscarsbelönad film (Miraklet, 1962).

Med hjälp av sin lärare Anne Sullivan lärde sig Helen Keller att kommunicera med omvärlden. Efter självbiografin skrev hon ytterligare tretton böcker, blev en förkämpe för blinda och dövas intressen, besökte 39 länder för att förmå politiker att satsa på utbildning för handikappade och fick träffa samtliga amerikanska presidenter från Grover Cleveland till John F Kennedy.

Hennes självbiogafi kom ut på svenska första gången 1909. Nu har förlaget Bakhåll gett ut en ny utgåva, Mitt livs historia, i ny översättning.

SB

Två nya böcker om DN-ledare

barkmanPosten som chefredaktör för Dagens Nyheter är det finaste jobbet i Tidningssverige. I vart fall är det nog en vanlig uppfattning i DN-huset.

Det har skrivits många böcker om Sveriges största prenumererade morgontidning och nu kommer ytterligare två. DN-journalisten Clas Barkman skriver om de elva chefredaktörer han har avverkat sedan 1968.

En av de före detta chefredaktörerna, Svante Nycander, har för sin del just utkommit med boken Makten över åsikterna om maktkampen mellan Olof Lagercrantz och Sven-Erik Larsson som 1960 båda utsågs till chefredaktörer med identiska befogenheter.

Båda böckerna ges ut av Atlantis förlag.

Den som föredrar DN som teater beger sig lämpligen till Stockholms stadsteater som just nu spelar Ansvaret är vårt om Herbert Tingsten. Enligt Dagens Nyheters recensents uppfattning är uppsättningen ”mästerlig”.

Birgitta Stenberg om den svenska synden – och fiske

stenbergNu är det klart att Norstedts förlag släpper Birgitta Stenbergs sista bok i mitten av oktober. Skriver mig ut ur världen är en samling av noveller, dikter och artiklar som enligt förlagets information handlar om allt från den svenska synden, fiske till det älskade hemmet på ön Åstol.

”Det blev ett tufft jobb att gå igenom allt, välja och vraka, men jag hade otroligt kul under tiden eftersom jag själv glömt en del av allt jag skrivit. Jag hoppas ni som läsare får en lika rolig stund”, skriver Birgitta Stenberg i förordet.

Birgitta Stenberg avled den 23 augusti, 82 år gammal. Som berättats tidigare färdigställde hon denna sista bok under sin sjukdomsperiod med stöd av hustrun Kerstin.

SB

Ny biografi om Eleanor Marx

Eleanor Marx (1855-1898)

Eleanor Marx (1855-1898)

Eleanor Marx sitter mellan sina äldre systrar Jenny och Laura. På huvudet har hon en slags pillerburk med rosa band och bakom henne står Friedrich Engels och Karl Marx.

Bilden återfinns i senaste numret av TLS (The Times Literary Supplement). En av anledningarna till att den yngsta dottern till Karl Marx och hans hustru Jenny von Westphalen åter uppmärksammas är en nyskriven biografi av Rachel Holmes. Den heter Eleanor Marx. A Life (Bloomsbury).

Marx var en briljant feminist som bedrogs av männen hon älskade, inte minst sin egen far skriver Lucy Hughes-Hallett när hon recenserar boken i den brittiska tidningen The Guardian (The Observer).

Eleanor Marx arbetade politiskt, men gjorde också en rad översättningar, bland annat av Gustave Flauberts Madame Bovary och Ibsens En Folkefiende, Frun från havet och Vildanden. 1886 iscensatte hon en uppläsning i London av Ibsens Ett Dockhem. Själv läste hon Nora, Edward Aveling och George Bernard Shaw tog sig an Torvald Helmer respektive Krogstad.

Eleanor Marx begick självmord 1898, vid 43 års ålder.

KB

Birgitta Stenberg 1932-2014

allavilda_poster_600Birgitta Stenberg är död.

Få om ens någon svensk författare kunde få mig att tappa fattningen som hon. Oavsett om man mötte henne i levande livet eller läste hennes böcker. Inget var hugget ur sten, utom allas rätt till ett värdigt liv.

Samtidigt som hon lyssnade och var nyfiken på andra.

”Förtvivlat rolig, förfärande allvarlig”, enligt Märta Tikkanen.

Så sant. Kanske kan man säga att de flesta av Stenbergs böcker hade självbiografiskt avstamp. Till och med hennes bok om bin och i all synnerhet Kärlek i Europa, Alla vilda och Eldar och is.

Birgitta Stenberg, som debuterade 1956, blev 82 år gammal. Hon dog natten till idag, lördag, i sitt hem i Smedsbolet på Tiveden.

KB

 

 

 

 

Höstens hetaste utgivning

Bokförlagen bjuder i höst på en hel del som i förväg ser läsvärt ut. Här är tio biografier att se fram emot:

Den umbärliga, av Sigrid Combüchen. För sin senaste bok Spill fick Sigrid Combüchen både välförtjänta lovord  och Augustpriset. Nu är hon tillbaka med en berättelse om Ida Bäckmann (1867-1950) som gjorde skandal när hon efter Gustaf Frödings död skrev en bok om sin relation med den store skalden.

Minnet och elden, av Pierre Schori. Utrikesminister blev han aldrig, kanske för att han sågs som för kontroversiell för den posten, men väl biståndsminister och Sveriges FN-ambassadör. Nu skriver Pierre Schori om sina år i den internationella toppolitiken.

Malcolm X, av Manning Marable. En ingående skildring av den kontroversielle medborgarrättskämpen och förgrundsgestalten i Nation of Islam. Utsedd till årets bästa bok av New York Times.

Margaretha Krook, av Astrid Hasselrot. Hon briljerade både på Dramaten och hos Hasse & Tage. Margaretha Krook hade en snärt i repliken som ingen annan.

Livet, av Ken Ring. Artisten och strulputten Ken Ring hamnade åter i strålkastarljuset när han var med i TV4:s Så mycket bättre. Nu berättar han sin dramatiska livshistoria

Busskungen, av Kristin Lundell. Greyhoundbussarna rullar kors och tvärs över USA. Företaget grundades av en svensk, Eric Wickman, som nu porträtteras av Kristin Lundell, tidigare en av Svenska Dagbladets mest läsvärda nöjesskribenter.

Erik XIV, av Herman Lindqvist. Han var bara kung i åtta år men hann med åtskilligt: kriga, bråka med bröderna, ta livet av Sturar och göra skandal genom att gifta sig med en kvinna av folket. Produktive Herman Lindqvist porträtterar en av våra märkligaste kungar.

Barrikaden valde mig, av Kristina Lundgren. Ada Nilsson blev vid förrförra sekelskiftet Sveriges tolfte kvinnliga läkare. Hon var också en förgrundsgestalt i rörelsen för kvinnors rättigheter.

Märta och Hjalmar Söderberg, av Johan Cullberg och Björn Sahlin. Överklassflickan Märta Abenius blev författaren Hjalmar Söderbergs första hustru men efter tio års äktenskap blev hon tvångsinlagd på sinnessjukhus, men var hon sjuk? Psykiatriprofessorn Johan Cullberg och tidigare förläggaren Björn Sahlin skriver  om ett tragiskt kvinnoöde.

Retrospektivt, Martin Scorsese. En berättelse om en av USA:s främsta filmskapare, med filmsuccéer som Taxi Driver, Gangs of New York, The Aviator och The Departed.

SB

Per Oscarsson porträtteras i ny bok

Per_Oscarsson_1948Det var något särskilt med Per Oscarsson. Blicken, intensiteten, närvaron.

Trots en lång teaterbana och dito filmkatalog är han evigt förknippad med de sekunder då han lättade på klädseln hos Lennart Hyland.

Den konstnärliga glöden var het och så enkelt var det ibland inte, varken för omgivningen eller honom själv. I sin lyriska dagbok skrev han 1960: ”Teatern hatar mig och jag hatar teatern. Så går vi skilda vägar.”

Nu kommer boken Fantasten Per Oscarsson där han porträtteras av Klas Gustafson.

Jag har med stort nöje läst samtliga artistbiografier som Klas Gustafson gett ut. Han började 2003 med Beppe Wolgers, mångsidig författare och tv-favorit. Fortsatte med  Cornelis Vreeswijk, låtsnickrargeni och riksdrummel som försåg kvällspressen med många löpsedlar.

Sedan följde böcker om Tage Danielsson, Monica Zetterlund och nu senast Gösta Ekman. I den sistnämnda skrev Gustafson för första gången om en levande person och, så vitt jag förstår, också i nära samarbete med denne.

Klas Gustafson har en vänlig och uppskattande ton i sina böcker men väjer för den skull inte för mörka stråk hos huvudpersonen (ifall sådana går att finna). Som levnadsbeskrivningar står de på en gedigen grund av ambitiös research.

Fantasten Per Oscarsson ges ut på Leopard förlag.

SB

Vad är en bra biografi?

Om man nu ska skriva en blogg om biografier så kan ju frågan ovan vara värd en fundering.

Svenska Akademiens Peter Englund har beskrivit den mindre lyckade biografin så här:

”I fallet med biografin följer man objektet snällt i hasorna, från födsel och barnaår, över ungdomstid och vuxenblivande, till höjdpunkten, den mogna människans triumfer och tragedier, för att sedan begå den sedvanliga melankoliska avrundningen i åldrande, sjukdom, svaghet och – död. Ofta är det svårt att skönja någon större tankemöda hos minnestecknaren; bara ett plikttroget radande av fakta. Som om kronologi var detsamma som förklaring.”

Dessa torftiga levnadsteckningar förekommer förstås, men är väl ändå inte så vanliga. Det skrivs många bra biografier i Sverige, ibland av huvudpersonen själv men oftare av någon annan.

Bra av olika anledningar, till exempel:

För att de personer som speglas också representerar, och låter oss få insikt i,  ett större historiskt sammanhang, som i nämnde Peter Englunds Stridens skönhet och sorg från 2008. De korta biografiska historierna om människor under första världskriget har Englund nu flätat samman till en mer omfattande berättelse som med start i år ska komma ut i fem band. Något att se fram emot.

jag-ar-zlatan-ibrahimovic-min-historiaFör att författaren skickligt och tonsäkert lyckats förmedla något som låter som huvudpersonens röst, som i David Lagercrantz storsäljande Zlatan-bok. En skildring med kvaliteer långt utöver den ordinära idrottsbiografin, särskilt i beskrivningen av Ibrahimovics unga år.

För att författaren berättar något starkt och utlämnande, som när Leif GW Persson beskriver den trasiga relationen med sin mamma i Gustavs grabb.

För att en unik gärning eller personlighet som glömts bort lyfts fram i ljuset, som i Carina Burmans ambitiösa och mycket välskrivna biografi om Gösta Ekman (den äldre), sin tids stora superstjärna inom teater och film.

jag-vill-ju-vara-fri-en-bok-om-lena-nymanFör att berättelsen lyckas fånga både det roliga och det sorgliga, både succeerna och motgångarna, i en människas liv, som i Annika Perssons ömsinta men osentimentala bok om Lena Nyman.

Se där fem anledningar att gilla att läsa biografier. Det finns förstås ännu fler, vilket lär framgå av fortsatta blogginlägg.

SB